Åter börjar stressen göra sig påmind i takt som måndagen närmar sig. Jag sov jättedåligt i natt, drömde om butikshyllor och vaknade ofta. Varför är jag så rädd och orolig?
Idag är en sådan dag då jag ifrågasätter allt. Ska jag verkligen köra hela vägen och äntligen starta eget? Jag har ju inte ens råd! Tänk om ingen vill sälja sina prylar hos mig! Tänk om det helt misslyckas! Panik!
Till råga på allt så besökte jag idag en butik som hyr ut loppishyllor, d.v.s. kör ett liknande koncept som det jag tänkt ha. Fast hos dem kan man sälja vad som helst. Stället var ingen vacker syn alls. Hyllorna var halvtomma och jättestökiga. Såg helt utplockat ut, med några tråkiga prylar och slarvigt inslängda second hand kläder kvar. Jag ville bara därifrån. Så vill jag INTE ha det hos mig!
Jag fick panikattack och bara grät. När negativa tankar kommer är det ingen logik i det man tänker. Trots att jag vet hur duktig jag är, hur driven jag är, hur mycket idéer jag har och att jag kommer att uppnå det jag bestämmer mig för – plötsligt tror man varken på sig själv eller det man gör. Och har man haft det tufft genom livet, vågar man inte tro att livet äntligen kan bli bra, att man äntligen får vara lycklig…
Men jag måste göra det här, för min egen skull. Ta tillbaka makten över mitt liv och vara den som bestämmer. Slippa inkompetenta mellanchefer och dåligt strukturerade organisationer, som gör att både jag och mina kollegor mår allt sämre. Dit kan jag INTE återvända.
Nää, jag måste göra det här. Det var ju egentligen bra att jag fick se hur det ser ut i den där butiken, för jag vet att min butik inte kommer att se ut så där. Hos mig kommer det att vara både mindre och mycket trevligare. Massor med fina prylar och en retroatmosfär som gör att man vill sitta ner i myshörnan med en kopp kaffe och en radiokaka.
Det kommer att bli SÅ fint! Nu mår jag bättre!
